Budapest dag tre del II

01 oktober 2013


Till sist hittade vi till Le Pavillion de Paris och det visade sig bli den konstigaste upplevelsen på hela resan. Alltså, det är ytterst svårt att beskriva med ord den obekväma känslan som vällde över oss. Notera att vi hade hört och läst på flera ställen att denna restaurang skulle vara bland de bättre i hela Budapest.

För det första var restaurangen helt tom, vilket förvånade oss något oerhört med tanke på hur poppis den verkade vara. För det andra pratade servitören väldigt limiterad engelska, men franska helt obehindrat. Han var riktigt märklig och faktiskt lite obehaglig. Fick liksom skräckfilmsfeeling över hela situationen på grund av honom. Ellen uttryckte det tämligen bra, nämligen att "det känns som att hans mamma också är hans syster".

Så när vi blivit visade till ett bord i den lilla innergården blir vi meddelade att det endast går att beställa från lunch-menyn (trots att klockan hunnit bli flera timmar efter lunch) och att de bara har tre- och femrätters. Dessutom kunde vi inte läsa menyn, då den var på franska och ungerska. Trots detta lyckades vi fråga till oss en rätt var (fast fick ändå en liten förrätt) och ett tillhörande glas vin. Dock tog det en halv evighet för huvudrätten att anlända, alltså så länge att vi började tro att förrätten faktiskt var huvudrätten. Och under hela denna tiden vi väntade sprang kökspersonal fram och tillbaka, slängde besynnerliga blickar åt vårat håll, och en servitris stod inne i restaurangen och dukade om borden flera gånger om.

Till sist så serverades faktiskt huvudrätten, en väldigt vacker skapelse men tyvärr inte så god. Kan ha något att göra med att vi blev iakttagna av personalen under hela måltiden OCH BARA VILLE DÄRIFRÅN. 

Lyckades betala och fly från obekvämligheterna. Så fort vi kommit ut på Budapests gator igen brast vi ut i världens skrattgråt utav lättnad, och styrde våra fötter till parlamentet.

På kvällen begav vi oss till den här guldglimmande restaurangen, New York Café.


Ellen tog en halvblodig biff med någon fancy sås och grönsaker, och jag en lax- och spenatpasta.

Och till dessert blev det en varsin selection plate. Ellen valde the New York och jag the Hungarian. 
Efter en stund kom servitören med ett meddelande till oss från en Australiensisk fotograf. Älskar sånt!

Efter middagen tog vi en liten rundtur.

Därefter tog vi bussen hem till Buda.

4 kommentarer:

  1. Åh vad fantastiskt med den Australiensiske fotografen! Älskar när folk tar sånna steg!

    SvaraRadera
  2. haha åh fy fan vad jobbigt med den där första restaurangen.... usch!!!
    och vad stod det på lappen? så kul!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha gud det var verkligen horribelt. Det stod att han sett oss med våra kameror och att han gärna delade med sig av lite tips då han själv är fotograf, men att han inte skulle bli förolämpad om vi tackade nej. Och tyvärr mådde min kompanjon inte tipp-topp, så jag tackade snällt nej genom att nicka till honom och höja på mitt vinglas. Men det hade verkligen varit dökul att prata med honom!

      Radera