Céline & Jesse

16 december 2013

Det var verkligen på tiden att jag såg uppföljaren till två av mina favoritfilmer, Before Sunrise och Before Sunset. Mitt första möte med denna vackra filmserie var i början av högstadiet, då jag av en slump klickade ned tvåan, Before Sunset. Tyckte då att det var en märklig film med en massa promenader och djupa dialoger. Blev så uttråkad att jag slutade att kolla (var bevisligen mentalt lite för ung för att förstå mig på storheten som filmen faktiskt besitter).

Andra mötet var i tvåan på gymnasiet då jag en tröttsam dag tog pendeltåget hem från skolan. Var så ofantligt less på allt som hade med gymnasiet och obefintliga vänner att göra, att jag bara släppte allt och gav närvarorapporten fingret. Med fötterna på sätet (och en Metro under för att undgå tjafs med konduktören) playade jag igång en film som legat på min iPod i en halv evighet. Där och då blev jag så förbannat kär i Before Sunrise, och bestämde mig för att ge Before Sunset en andra chans.

Och nu! Nu, nu, nu har jag äntligen sett tredje delen. Before Midnight. Som självklart den var minst lika känslofylld och storartad som de andra två.

Den här romansen inleds på ett tåg mellan Budapest och Wien. En person inviterar en annan till konversation. Med känn att det finns något att erfara, kliver de av i Wien med varandra som sällskap. Resten tycker jag bara att ni ska uppleva själva.

Before Sunrise
"I kind of see this all love as this, escape for two people who don't know how to be alone. People always talk about how love is this totally unselfish, giving thing, but if you think about it, there's nothing more selfish."

Before Sunset
"I guess when you're young, you just believe there'll be many people with whom you'll connect with. Later in life, you realize it only happens a few times."

Before Midnight
"Like sunlight, sunset, we appear, we disappear. We are so important to some, but we are just passing through."

4 kommentarer:

  1. Alltså jag har sett de två första och tycker att de är fantastiska men så började jag se den senaste och jag klickade inte med den. Såg inte hela. Borde jag ge den en chans till?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, förstår att en kan tycka att trean är lite knepig. Jag kände igen mig ganska mycket i den då jag varit i samma förhållande in nästan sju år. Tror att det kan vara anledningen till att jag klickade med den. Om du har tid och lust att ge den en andra chans, så visst, gör det! Annars är det ju absolut inget fel med att låta den vila i några år (en kan ju se om de två första under tiden!). :-)

      Radera