Tack farmor.

07 januari 2015

Käraste farmor.
Tack för de gångerna jag fick bo över hos dig som liten när mamma och pappa var iväg. Tack för att du läste H.C. Andersens sagor för mig då och tog med mig på bussäventyr in till Nässjö. Tack för allt du någonsin har sytt och stickat till mig; den fina muminklänningen som var min bästa klänning, alla sockiplast, mössan och halsduken med dina katter som motiv, den varma tröjan som var prydd med mitt namn, och självklart tack för mumingosedjuret och muminörngottet.

Tack för tält- och husvagnssemestrarna på Öland. Tack för den gången vi var på Astrid Lindgrens Värld och du skällde ut Karlsson på taket när han stal en pannkaka av oss. Tack för att du visste vikten av litteratur och gav mig den första Harry Potter-boken. Tack för att du förstod att barn inte behöver dyra leksaker, att de roar sig lika bra med tomma citronflaskor och vatten. Tack för somrarna vid ditt hus i Småland då vi åt smultron och sockerärtor direkt från trädgården. Tack för vintrarna med pulkaåk och varm choklad.

Tack för att du bemötte och såg Alan som ditt första barnbarn. Tack för prenumerationerna på Mumin, Kamratposten och Illustrerad Vetenskap. Tack för att vi ibland fick ta en varsin glass och låta kissarna slicka av det sista på pinnen. Tack för påsk- och julmiddagarna. Tack för alla skor du någonsin har köpt oss. Tack för att vi fick bygga kojor i ditt vardagsrum och spela på dina lergökar. Men framförallt tack för att du var en så snäll, fin och förstående farmor. Vi saknar dig något otroligt.

Vila i frid nu.

Igår gick min farmor bort. Pappa ringde mig på eftermiddagen och meddelade att det förmodligen inte var långt kvar. Så vi åkte till äldreboendet och gjorde henne sällskap så gott det gick. Några timmar senare blev hennes andetag färre och långsammare tills hon till slut andades sitt sista. Hon somnade in medan jag höll henne i handen vilket på ett sätt var ett fint avslut men samtidigt så fruktansvärt sorgligt. Jag vet inte hur jag mår eller kommer att må. Jag har bitvis gråtit oceaner men känner mig egentligen mest tom och chockad. Vad tusan gör man när någon dör?

5 kommentarer:

  1. <3 många kramar till dig! <3

    SvaraRadera
  2. <3 <3 <3 <3 <3 :( jag kommer och kramar om du vill <3 <3

    SvaraRadera
  3. åh. världens största kram till dig. ingen aning hur det känns och det har väl inte du heller än. ta hand om och dig bli omhändertagen. <3 kram.

    SvaraRadera
  4. åh, vännen, kram och puss till dig.

    SvaraRadera
  5. Så himla fin text! kram! <3
    Kan känna igen en hel del i detta hos min farmor också, faktiskt. Det med stickade och sydda kläder, sockerärtor och smultron från trädgården, pulkaåk med varm choklad och lergökar. Ja och förstås småland/Nässjö då, haha, eftersom min farmor (och jag då också) är från Nässjö!

    SvaraRadera